Hittills har jag fått ett otroligt vackert vykort, ett brev så långt att sidorna måste vara numrerade (vilket f.ö. ligger längst ner i en låda för att det är så välparfymerat (britney parfym)), samt ett brev av mamma innehållande mina nycklar som prompt skulle stanna i närpes fastän sportlovet var slut.

Något som jag tycker att ni borde få veta, eftersom det berör er i allra högsta grad är att.. the car from hell is up for demolition. Jepp, mamma har fått en ny bil, och hör och häpna, den är inte byggd på 80-talet.

Det är ändå lite med sorgen i ögat som jag tänker på mammas nissan. Det var ju egentligen inte dess fel att den var dålig, den var ju gammal. Tänk dig själv om du var en gammal skruttig gumma, och plötsligt kommer en ung och hipp tjej och kör med dig, skulle inte du lägga dig på tvären? I know I would..

Angående nycklarna. Att jag skall lämna nycklarna hemma just den gången jag låst dörren till mitt rum säger väl sig själv. Inte kan man glömma nycklar efter sig utan att riskera att t.ex. måsta sova i tamburen/köket. Men det som stör mig är att jag hade dem i mina utebyxor = jag lämnade även mina utebyxor. "Nej jag har inget mot att gå i snöslask 3km så att byxorna är våta upp till låren"

nåja.. nu har ni fått ett inlägg.. nu skall jag gå och ångra att jag drack 80%-igt igår någon annanstans.

Jag kunde gå an om hur jag haft alltför mycket att göra, eller hur jag varit helt utan inspiration, eller hur det helt enkelt inte har hänt något sen den bastanta tjejen (ja jag säger tjej nuförtiden) på gymmet förtrollade mig, men det tänker jag inte. Även om jag vill, så tänker jag inte ljuga för er. Jag har bara inte..

Jag tänker inte heller skriva något mer invecklat idag, men om ni har tur skall ni snart få höra om hur jag fick Blåa faran att koka, hur jag hade gravidångest, hur jag tog fel buss och nästan missade tåget, och kanske tillochmed hur jag var 4 minuter från att missa båten till sverige.

Vad jag däremot tänker ta upp idag är att jag tycker ni alla varit alltför dåliga att skicka post åt mig. Varje dag går jag via postlådan i skolan för att se om jag fått något, men det ända jag fått hittills är ett kort föreställande mig (och tanter) i folkdräkt på övermarkdagarna, och ett brev från mina vänner i Ouagadougou. Korten ni skickar skall gärna vara så granna som möjligt, eftersom hela skolan kommer att kunna se det. Brevet skickas till:

Borgå Folkakademi
Runebergsgatan 16-18
pb 157
06100 Borgå

Om ditt kort är superfint kanske det tillochmed kommer upp på bloggen! Ju mer otippade brev jag får desto gladare blir jag, självklart. (men som sagt, bara fina brev/kort.. inget tråkigt)

Jag väntar

Idag skulle du hittat mig på ett ställe där jag nu har börjat befinna mig, överraskningsvis, ganska ofta. D.v.s på gymmet. Jag går på ett gym som ägs av världhistoriens medelmåttaste pumpade dam, av de damer som håller på med bodybuilding. Det gör att hennes kunder också är bodybuildaraktiga av sig. Men även övriga varianter finns. Här är de i storleksordning(då menar jag antal, inte fettprocent)

a) Tanter (inte damer, tanter!)
b) Bodybuildare
c) Anorektiker, som tydligen har medlemskap på alla gym i stan
d) Unga medelmåtta damer, d.v.s jag och tre andra

Men idag såg jag något så egendomligt att jag inte kan sätta ord för det. Det var en blandning mellan kategori b) och d). Jag såg på henne och trodde hon var en som mig, men så fel jag hade! Ni skulle sett de vikter hon pumpade med! Jag lovar er, maskinernas vikter räkte inte till för att träna denna dam, och ändå var hennes kropp mindre än min!

Om Magnus Samuelson skulle få för sig att mucka gräl med henne så skulle han påstå att han gått in i en dörr dagen efteråt! Men så blå börjar man inte se ut av att gå in i en dörr!

(hoppas hon sitter hemma och skriver ett blogginlägg om mig nu just)

Jag tänker va djärv nu och påstå att jag är storbystad. Om man inte hittar sin storlek i en vanlig underklädesbutik som lindex måste man väl räknas som det? Och varför i hela fridens namn behöver man sälja BHar åt folk som inte har bildat bröst ännu, jag menar AA, vad är det för skämt!

Jag var i Helsingfors i onsdags och letade efter en BH att ha på mig de dagar jag vet att någon kommer se mina underkläder. Det är så tröttsamt att bara ha på sig en enfärgad t-shirts BH dag ut och dag in. Jag tror jag lugnt kan säga att jag var in i varje kedjebutik med underkläder i utan att hitta något i min storlek. Oftast var förstås kupan för liten, men om man gick till "jag har fött minst ett barn"-sidan fanns det ingen BH med omkrets mindre än 90. Dessutom var de fula och tantiga!

Nu efterlyser jag en underklädesaffär i (helst i helsingfors) som har underkläder åt unga damer med Riktiga Bröst!

Japp, det är exakt vad jag har gjort. Dessutom på svenska teaterns scen. Tyvärr fick jag endast vara med på premiären, men jag menar ju, Tarja Halonen lär inte fara någon mer föreställning så jag nappade den bästa.

Okej det hela gick till såhär:
Min lärare i uttryckskonst frågade av oss ifall vi ville fara och vara statister på svenska teaterns uppsättning av Körsbärsträdgården. Det funkar så att de har nya statister för varje föreställning som spelar en "tyst folkmassa".
   När vi kom dit fick vi veta att självaste presidenten sitter i publiken, samt att sveriges ambassadör är med oss på scenen. Nerverna var ganska spända med tanke på att ingen ännu sagt något åt oss vad vi skulle göra.
   Nå, vi kom in, fick fula kläder, gick in på scenen, gick ett varv runt publiken (som satt på scen), och gick ut. Jag hoppas Tarja hann se mig! Men jag gick faktiskt med en skylt, så hon borde ha sett mig!

Här är en bild på mig och min groteska lila jacka, som jag på förhand hade skådat ut och valt som "den vill jag minst av allt i världen ha på mig", samt min skylt, som jag hade så att Tarja skulle se mig.



Bara som en parentes i slutet kan jag också säga att Johan storgård var också med på scen, och det var han som sjasade ut oss. Han sa att jag var hans flickvän när jag var 4, jag kommer ännu ihåg det. det var en stor dag för mig.

Angående teatret har jag ingen aning vad det handlade om. En klassiker tydligen. Det enda vi gjorde var att sitta i ett rum och va tysta så vi inte skulle störa dem på scen.

Lovade min Far för länge sen att jag skulle ta bilder av Borgå och visa honom. Jag sa jag skulle lägga upp på bloggen så alla får se. Tyckte att det passade sig bra en sådan menlös söndag som denna.

Jag skall ta med er på en magisk resa mellan mitt hus och min skola, d.v.s om jag tar en väldigt krånglig och lång väg. När jag säger pling kan du titta på bilden.

Detta är min cykel bredvid mitt alldesles egna s-market (jag äger det inte, jag handlar bara där), på en spårbana genom de mörkaste av skogar. Nästan. Pling





Nu har jag kört genom parkeringen, över lilla vägen, och över stora vägen, och kommit fram till de mörkaste av skogar. Verkligen! Men det ser ni ju själv. Pling.





Efter att ha trampat genom skogen, trampar jag tillbaks genom den, kör ner på ett annat ställe, kommer till rönnvägen (där det finns plommon att äta) och kör upp på den backigaste spånbanan du någonsin sett. Där trängs jag med johansbackens 1 miljon motionerare som är ute på daller elimination. Jag tar mig ut till en väg där det finns två hus (det finns nog egentligen fler hus) som förr har varit BB, men ett var för väntade graviditeter, och det andra var för mer oväntade. De synd nästan på nästa bild. pling.





Härifrån far jag i en onödig sväng runt simhallen, upp för några backar, och sedan nedför dem igen. tills jag börjar se dessa små hus. Det finns inte ett elskåp i Borgå som inte föreställer ett hus. Det tackar vi Borgå Konstskola för. Pling.





Nu har jag äntligen kommit fram till skolan, men stannar bredvid för att ta en bild av ån. Direkt till höger är ingången till min skola (inte med på bild). Ån i borgå är inte så speciell. Den har t.o.m normal pH (pfft! vad är det för å?!) och båtar. Pling.




Nu råkade jag dock köra förbi min skola, och uppför bron som leder till det stora, glamuorösa S-market där min klasskompis jobbar. Den svarta ståtliga båten heter Marita (ja på riktigt!) och är en teaterbåt. Vet inte riktigt vad det innebär. Pling.





Dessa bilder är tyvärr tagna för ungefär en månad sen. De senaste dagarna har varit mer i den här stilen. Vet inte riktigt vad jag och min cykel tycker om det. bilden är tagen från min balkong på 5e(!) vningen. pling.

Jag borde verkligen ta en bild på mina vader. De är så snygga! Spänstiga och tuffa (och medvetet håriga)! Men om ni såg dem skulle ni bli så avundsjuka, så jag kanske inte ska.

Angående hårigheten så måse jag säga: det är min feministiska statement. Ni borde också växa en eller flera kroppsdelar håriga för att visa att ni gillar jämställdhet! Ibland gäller det också under armarna för mig, men då har jag oftast glömt att raka mig. Eller "ajaa kainalokarvat" som det heter på finska.

Men det är inte konstigt att mina vader är snygga med tanke på hur mycket jag har cyklat. Jag har 3km från internatet till skolan, så jag cyklar minst 6km per dag. Nu är det dessutom 3cm snö att trampa sig genom, så då blir mina vader extra snygga!

nu måste jag äta lite studentbuffé..

.. och glöm arto paasilinna! Jag har hittat en ny älskling! FIL

Helt vanlig fil. Mummaa. Där har ni ett förslag som ni kan laga till bakgrundsikon! Jag menar, inte för att det är något fel med den nya designen, den är helt klart bättre, men lite trevligare bilder efterlyser jag. En bil T.ex?

Det är länge sen jag uppdaterat senast, och därför blir detta ett klishé inlägg som inte är speciellt intressant, men sådantmåste få förekomma för att jag skall bli aktiv på bloggen igen! Ni kan ju ge mig några uppmuntrande kommentarer så kanske vi kan spara oss dom tråkiga inläggen..

..lampknappar!

Ni kanske märkte att jag i mitt senaste inlägg jämförde Helsingfors-lampknapparna men Borgå-lampknapparna. Om ni inte märkte det han ni knappast läst inlägget, och isåfall rekommenderar jag det inte, det var tråkigt!

Hursomhelst har jag på senaste tiden börja leta efter snygga och hippa lampknappar. Min farmor har flera, som t.ex den som finns i badrummet som man måste vrida på. Den är min bästa favorit i hela världen!

Jag har också märk att jag påverkas av lampknappen som finns i ett rum. Som på damwc på Borgå Folkhögskola. Jag har ju berättat i det tråkiga inlägget om hur man aktivt måste föra upp lampknappen i Borgå, för här sysslar vi inte överdrivet mycket med evolution.
    Hursomhelst är det så lamknapparna ser ut damwc på Borgå Folkhögskola, åtminstone i det lilla rummet där man kommer in, och på den ena lilla toaletten. Men på den andra lilla toaletten finns en helsingforsknapp! Och det resulterar i att jag alltid får dåligt samvete när jag går på den toaletten. För jag vill ju inte uppmuntra att de andra rummen byter till helsingforsknapp. Dilemma..

Denna lampknapp har i antagligen sett förr, men den är värd att ses igen! Det är förresten såhär jag menar att borgås lampknappar ser ut, minus jesus och barnen förstås.. (fnissfnissfniss)



Nu skall jag gå och ta en bild, och sedan ska jag skriva om en annan grej!

Tro det eller ej, men jag har på senaste levt ettliv helt utan förstoppningar. Eller förhinder är kanske ett bättre ord. Jag var visserligen till Helsingfors denna helg och observerade några skillnader mellan stora städer och lilla Borgå/Närpes.

T.ex Trafikljusen. I mitt borgå låter trafikljusen Pip-pip-pip-pip-pip, medan de i helsingfors låter pipipipipipipipipipipip. Detta endast för att stressa människor över vägen för att bilarna fortare kan stressa iväg dit de nu ska. Lärdom: sluta stressa!

Eller vi kan ta lampknapparna dom är platta i helsingfors, så man bara behöver sätta fingren på dem så att de switchar, men i borgå måste man ta i dem med båda fingrarna och föra switchen upp och ner. Eventuellt har detta ändrat bara för att spara tid. Lärdom: Allt behöver inte genomgå evolution, vissa saker är bara trevligare i den tidigare modellen.

Nåja..  detta är bara två exempel. och nu har jag en fråga (som antagligen passar bättre på folkhälsans forum) : Kan man få recept på hormonbaserade preventivmedel på peventivrådgivningen eller måste jag hitta en läkare i borgå? isåfall far jag hellre hem till Knärpes..